CALLING_911

Fast jag kan inte heller påstå att jag är inspirationslös. Man skulle kunna säga att jag är inspirerad på ett dåligt sätt. Vad spelar det för roll då, om jag är inspirerad på ett dåligt sätt? Ja, egentligen ingen alls, snarare att jag inte får något flyt och att allt jag gör blir negativt framställt. Människor byter skepnad och inställning, har jag någonsin sagt att jag ogillar kameleonter?

Vi har lagar för ordningens skull. Vi har fysikens grundlagar. Vi har våra personliga lagar. Sen har vi mina tre väldigt enkla grundlagar. Det är kanske inte följda till punkt och pricka men det är något att utgå ifrån.

- Självklart ska du älska din omgivning men bli inte beroende. Om en hörnsten försvinner rasar allting och det kommer ta tid att bygga upp allting igen. Du kommer inte klara det.


Enkelheten är nyckeln till ett enklare liv.


END OF EMERGENCY CALL [27] A__a

Fann idag min stora kärlek för Håkan Hellström. Visst, han har alltid varit omtyckt men idag.. fann jag det där som gör att "bara gilla" faktorn går över till äkta förälskelse. Dagen, veckan, den senaste månaden har varit en enorm förvirring. Från att ha hatat omvärlden lika mycket som jag älskade att faktiskt göra det har jag gått till att känna värmen i kroppen som andra ger mig. Tack för att musiken finns, den billigaste och effektivaste lösningen till att komma på bättre tankar.

Hade det inte vart för ett par fåniga uttalande från dig och ett leende så hade jag inte suttit här. Inte suttit här och känt mig så glad i alla fall. Visst är det fantastiskt med människor som bara finns där och förstår. Det är väldigt kallt ute. Väldigt halt och väldigt.. mörkt. Kan inte påstå att jag är mörkrädd men.. lite ensam känner jag mig just nu. Jag är inte ensam men sällskap har jag inte. Ändå.. kan jag inte komma över att idag är jag glad.

Idag känner jag mig älskad. På riktigt.

Snön rasar av taket och jag måste göra mig fin för kvällens strapatser. Låt mig säga att jag inte är allt för peppad, jag är faktiskt jättetrött. Nog för att jag är en social människa men jag behöver faktiskt sova, jag behöver lite ensammedmigsjälvtid. Det är viktigt att ta den tiden ibland. Nu har jag vart ensam hemma i två dar men då använde jag ju den till att göra andra saker. Varför lovade jag att vara social idag? Suck. Jag är ju så socialt obegåvad.

Det var allt jag hade att säga för tillfället. Det värmer väl ändå lite i själen?

Nä, jag vet faktiskt inte. Idag är idag, imorgon är ett nytt år och gillar jag det? Spelar väl inte så stor roll. Nu är jag hungrig. Vet inte hur det kom in i bilden men hungrig blev jag i alla fall. Äta bör man annars dör man och äta gör man fast ändå dör man. Bara jag som känner en viss ångest över att jag borde försöka prestera bättre detta, kommande året?

Med det menar jag att det inte finns så mycket som en gatulykta som skär sönder det totala mörkret som råder utanför mitt fönster. Imorgon är det sista chansen att göra något spektakulärt. I alla fall om du vill göra det år tjugohundratio. Jag vet inte, jag vill både glömma och komma ihåg detta året. Kanske är det värt allt elände med tanke på allt fint det också medfört. Som om invites och kedjebrev skulle kompenseras med de söta inlägg jag får ibland. Satt precis och funderade över en invite från facebook.

Vem skulle det vara? Kan ju inte vara vem som helst precis och någon bra människa att pussa har jag verkligen inte, prince charming har inte gjort sig påmind, inte direkt så att jag har efterlyst honom heller. Nä, det blir nog jag och nallen. Eller så kanske man har tur och träffar någon. Spelar mig egentligen ingen roll. Jag är lika glad ändå.

Jag är frisk, jag slapp bli sjuk! Happydance, happydance! I övrigt så är jag riktigt på topp, vaknade rätt glad och hungrig. Hade en underbart trevlig natt igår med trevligt sällskap. Seriöst, har aldrig vart så tacksam förut. Dagen kommer medföra en del nya, dyra inköp, observationer åt andra (vilket jag gärna gör, framför allt på den här fronten) och utöver det så ska jag bara andas och vara tacksam! Har ni någonsin känt er så glada för så lite?

Jag menar. Wow. Här sitter man och snackar med världens konstigaste människor och hoppas på att natten inte medför några otrevliga händelser. För några år sedan hade ingen suttit och snackat med mig. Nu.. Ja, jag hinner knappt med längre. Det är en underbar känsla av att faktiskt kunna snacka med människor. Här är jag. Mycket längre fram än vad jag var för några år sedan. Samtidigt har jag knappt börjat på min vandring. Nog för att resan hittills vart händelserik men lång har den inte vart.

Numera ser jag fram emot vad som ska hända härnäst. Ett otroligt framsteg för min del. Ibland så kan jag bara älska att vara jag och se vilka framsteg jag gör. Det är faktiskt så. Folk borde älska sig själva mer - på ett riktigt sätt, of course. 


END OF EMERGENCY CALL [14] A__a

Okej, min tanke var att inte bli sjuk, än så länge lyckas jag faktiskt riktigt bra. Ska inte säga så mycket - än - eftersom smittotiden inte är förbi.. men snart! Då blir det happydance ska ni veta. Funderar på vad jag ska göra idag. Livet leker.. inte. Det är fint ute i alla fall. Kanske ska ut och åka pulka, ta lite kort, fördriva tiden. Ja, det låter väl rätt trevligt faktiskt, tänk.. snö innanför tröjan, i skorna..

Ja, då kom vi dit i alla fall. När Skurt har blivit frisk och allt verkar vara frid och fröjd, vad händer då? Jo, Chiefen går och blir sjuk så nu är jag inte säker förr'ns om fyrtioåtta timmar. Underbart. Nyår blir ju inte som planerat, förhoppningsvis kommer det något bra ur detta. Kan ju bara hoppas på att någon vill fira nyår med mig, kul att skåla in det själv, eller krama in det, som jag föredrar framför att skåla. Kanske för att jag inte är så värst bra på att skåla.. Jag menar.. Precis.

Ja, för övrigt. Känns som jag använder det uttrycket väldigt ofta men.. det är ju övrigt. Okej, i alla fall. Jag hoppas att mitt förvirrade sinne får någon form av redogörelse snart. Jag gillar inte att vara vilsen.

Något självsäkrare idag. Solen skiner, himlen är babyblue, snön knastrar under fötterna som passerar mitt hus. Tänkte halka ut på en fotorunda senare, efter att ha hälsat på Morfar. Jag saknar honom. Min första jul utan honom och det märks. Det är för att han inte märks som jag saknar honom. Han var en utav oss som bara sitter och observerar för att sedan säga något jättefyndigt, genomtänkt och.. jättebra. Sitter och förväntar mig att han ska säga något men.. det är tyst. 

"Dom säger ju att allt ska bort."

Förr eller senare så blir det ju ett slut för allt och alla. Bara att inse. I övrigt, vaknade idag efter att ha drömt något jag gärna drömmer igen. Första gången någonsin skulle jag vilja påstå. Dessvärre så var det lite hemskt att vakna upp till verkligheten och inse att det bara var just det, en dröm. Det var i alla fall bättre än att vara en knubbsäl som  blivit dumpad. Ja, jag har drömt det. Det var inte roligt.

Julklapparna är öppnade. Julmaten är äten. Julstämningen är hyfsat på topp. Intressant dag. Skurt vart frisk idag i alla fall men vi stannade hemma ändå. Hade det faktiskt riktigt mysigt även om det har vart lite segt.

Det är inte jag som är sjuk utan Skurt, min syster. Hon andas ju på allt så jag förväntar mig bli sjuk. Hoppas ju på att slippa dock. Jag hade ju så många planer för dagen alltså. Skulle sätta upp granen, klä den, snålåka till Media Markt och köpa min Macbook Pro, Logic och Photoshop Elements. Så blev det istället att kampa på min säng som sagt med handsprit och engångshandskar. Äter marshmallows och försöker glädja mig åt att mitt mjuka och halvakustiska basfodral äntligen har kommit, kommer dock bli mer imponerad när jag får mitt hardcase.

Fantastiskt att ha planer och längtan för att sedan se hur allt krossas som en julgranskula under en armékänga.

Som om det inte var nog med att julen kändes mindre rolig ändå så går Skurt och blir sjuk. Jag hatar att vara sjuk. Allt går bra, verkligen allt men magvirus? Nej tack. Det hade jag klarat mig utan. Nu har jag engångshandskar på mig så fort jag ska ta i något, alcogelen konsumeras flitigt, jag andas knappt, bor på min säng, lyssnar på skadligt hög musik och äter vitpeppar. Tro mig, det går inte att vara nog försiktig.

Stjärnorna ser jag inte. Månen sover. Istället ser snön ut att blöda på hustaken. Precis som mitt hjärta blöder röda snöflingor. Det är faktiskt en ganska vacker syn, fast på samma gång får jag säga att den skrämmer mig. Som om elden är lös bakom skogen. Jag vet inte. En rosa himmel är trots allt inte som en blå. 

God jul allesammans, idag är det dan före dopparedan.

END OF EMERGENCY CALL [5] A__a

Tänk om det ändå vore så enkelt att fråga vart männsikor står. Jag vet vart jag har de flesta. Jag erkänner, jag har placerat alla hyfsat bra. Ändå så känner jag att jag inte hade kunnat vara utan alla falska leenden och hatkänslor jag fått från andra. Utan dem hade jag ju aldrig upptäckt mina riktiga vänner.

Du som umgås med mig mer än någon annan, som får mig att känna mig så bra. Får mig att skratta åt de mest konstiga grejer jag känner till. Som bara vet vad som är rätt för mig. Allt med dig är så lärorikt och underhållande. Tack för att du gör mitt liv värt att leva.

Vänner. Vad ska det vara bra och ha för egentligen? Jag insåg faktiskt varför det är bra för.. inte speciellt länge sedan. Jag älskar att vara älskad. Jag kan inte riktigt få nog. Kanske för att känslan är så ny, som en rush av socker i blodet. 

Du som faktiskt har listat ut mer om mig än vad jag någonsin har berättat. Fick mig att inse att jag är kanske inte fullt så dålig som jag alltid trott och det på oerhört kort tid. Får mig att le åt komplimanger jag hört förut men aldrig tidigare uppskattat. Öppnat mina ögon. Tack för att du kom in mitt liv.

Fruktansvärt är det dock när helt okända människor bara vet saker om mig som jag inte ens sagt högt för mig själv. Vänner som aldrig liksom.. blev inplanerande i mitt liv utan bara tog sin plats utan att fråga om lov. Idag kan jag inte säga att det var speciellt dåligt. Det skrämmer mig fortfarande men.. i efterhand kan jag inte vara annat än tacksam.

Du som såg igenom mitt skal av glas, som såg vad som var "jag". Du såg det så tydligt men istället för att trampa på mig som så många andra ställde du dig bredvid och tog min hand. Gav mig ett skydd, en trygghet jag aldrig känt förut. Från ingenstans kom du och jag vill aldrig någonsin bli av med dig. Tack för att du finns för mig.

Kanske är jag bara desperat nu lagom till jul. Vill skona mig inför jultomten som vet alla rätt och fel barnen gör. Eller så ville jag bara tala om för alla er där ute som finns runt omkring mig att jag är evigt tacksam för er existens.

END OF EMERGENCY CALL [4] A__a

Ledigheten är väl bra, visst. Vad gör jag nu? Ingenting. Det är väl det som är meningen men jag kan inte låta bli att tänka på att det ger mig allt för mycket tid över till att tänka på sådant jag inte vill tänka på. Jag vill faktiskt inte tänka alls. För ett år sedan spydde jag så fort jag hörde ordet "skola" och först nu inser jag att jag har byggt upp en värld vid den. Byggt upp ett liv jag förvånansvärt nog inte vill bli av med till skillnad från tidigare.

I vilket fall som helst så är julstöket inte riktigt på topp i år, har inte vart det sen.. ja, ett par år tillbaka. Konstigt nog saknar jag det inte riktigt. Visst är julen mysig men inte alls vad jag vill att den ska vara. Kanske för att den inte innehåller bara dessa varma, positiva tankar som den borde innehålla. Som den ska innehålla. Julen är mysig, gå på stan och kolla på alla fina skyltningar, kolla på alla schyssta filmer som visas (ensam hemma!) och paket, gemenskap, glädjen..

Jag vill inte känna mig så omotiverad inför julen som jag faktiskt gör. Jag menar.. visst. Det är fint hemma, jag gör vad jag kan med stämningen tillsammans med övriga familjemedlemmar men.. Det är ändå inte samma sak längre. Jag önskar mig en riktig jul. En så'n som man hade när man va' liten.


Min chokladkalender är snart uppäten. Otroligt nog fortfarande lika roligt som förut. Dessvärre har det ju blivit en del fel i den.. Förstör allt. Eller, ja, nästan allt. Julens första köttbulle ska ätas idag, kanske kan kompensera för chokladkalendertillverkarns dåliga förmåga att göra rätt. Vad vet jag. 

END OF EMERGENCY CALL [1] A__a