[61] CALLING 911 [it's just about to happen]
Regn och jag kommer så bra överrens.
Vissa kommer aldrig förstå hur det är att vara evigt trolovad med något så abstrakt som musik.
END OF EMERGENCY CALL [61] A__a
Som alltid när Timo Räisänen spelar blir det uppehåll. Det finns ytterst få som förstår charmen i hans musik, ungefär samma antalet människor förstår sig på charmen med Håkan Hellström. De som faktiskt förstår är de som hittat djupet i något ytterst otroligt.
"Den här låten heter Pussycat och jag vill tillägna den till Amy Diamond för jag har upptäckt att jag dansar som henne och det gör mig väldigt glad och väldigt arg. Tack för att ni lyssnar på mitt skitsnack." sa en antaligen inte helt nykter Timo Räisänen idag på Kulturkalaset i fina Göteborg. Det var ren kärlek.
Vissa kommer aldrig förstå hur det är att vara evigt trolovad med något så abstrakt som musik.
END OF EMERGENCY CALL [61] A__a
[59] VIDEOS OF OBSERVATION [save my soul]
[58] CALLING 911 [i'm better off dead]
Nu ska jag inte överdramatisera.
END OF EMERGENCY CALL [58] A__a
Fast jag vill be om ursäkt för mig själv för att ha skrivit sådana totalt meningslösa inlägg senaste tien på denna extremt olästa blogg. Nu är jag ju förvisso inte intresserad av läsare så det spelar kanske inte så stor roll.
Vaknade idag med känslan av att vara väldigt meningslös och obetydelsefull. Det är precis som att plötsligt gå och fastna i en rävsax, det gör ganska så ont (inte för att jag provat men människor med denna erfarenheten säger att det gör det). För att inte tala om det faktum att det egentligen är förbjudet att sätta upp rävsaxar. Det är alltså egentligen olagligt att känna sig totalt meningslös och obetydelsefull. Fast, om alla följde lagen, varför har vi då ens poliser och straff i olika grader att dela ut till olika grova brott?
Jag tycker inte riktigt om att känna sådär. Jag vet att jag inte är varken meningslös eller obetydelsefull men ändå så är det så lätt att känna det så ändå. Som om det man gör inte är tillräckligt. Det är det ju faktiskt inte. Inget vi människor gör är och kommer aldrig bli tillräckligt. Men vi gör så gott vi kan - även när det blir fel. Vi kan inte göra mer. Vi är trots allt bara människor i det stora hela. Det finns en anledning till att Superman aldrig existerat på riktigt.
END OF EMERGENCY CALL [58] A__a
[56] CALLING 911 [living in america]
Hejdå gammalt skoskav och välkommen nytt.
END OF EMERGENCY CALL [56] A__a
Jag har faktiskt inte fått skoskav av minna nya skor. Jag gillar dom. Dom ser lite retro ut i verkligheten - inte kritvita och syntetiskt nygjorda. Dyra skor som Converse har jag för övrigt inte köpt på tre år. Eller något åt det hållet i alla fall. Ja, jag gillar rea, budget och sådant som får min plånbok att verka fetare än vad den är. Ett sätt att lura mig själv. Sen - vem behöver egentligen så dyra skor och kläder? Läste i tidningen om hur utseendesfixerade dagens ungdomar är. Ungar i femtonårsåldern som går omkring i kläder värda en summa på över 2000 kronor och det var den låga siffran. Hallå, vad ska det vara bra för? Jag gillar förvisso vissa märken - klart jag gör. Värt att veta är att det enda märket jag utan några invändningar alltid kommer älska är Diesel i alla tänkbara lägen, skor som kläder som parfym som accessoarer. Annars. I skoväg gillar jag som sagt Converse, Kawasaki, Puma men också Vagabonds herrskor - sen glömmer jag av vad alla märken heter. Klädmärken är Levi, Cheap Monday, Koola Anna med flera. I smyckesväg är Celvin Klein den som gör stilrena smycken även fast jag gillar Snö of Sweden finnes väldigt fascinerande och jag är väldigt förtjust i Thomas Sabos berlockarmband men även Pandoras. Jag älskar pluttriga saker. Fast, som sagt, i alla lägen är Diesel utan tvekan mitt favoritmärke.
Egentligen så är jag emot att saker av viss typ ska ha ett namn men jag kan inte säga att jag inte tycker om vissa utav dessa namn. Tyvärr. Jag gillar stilen. Fast å andra sidan, jag gillar Second Hand också.
Utöver detta så händer inte mycket i mitt liv just nu. Granskade min solbränna (som vart påväg att likna den kommunala solbrännan). Nej, ska jag vara ärlig så händer inte mycket alls. Imorgon kommer dock Mummers, då blir det rave (översättning; pyjamasparty)! Vi ska äta revben och Ben & Jerrys - inte samtidigt dock eftersom jag inte är säker på att jag kommer gilla smaksammansättningarna.
END OF EMERGENCY CALL [56] A__a
[54] CALLING 911 [let's get it started]
Det finns saker jag inte riktigt kommer på mig själv med att inte göra.
END OF EMERGENCY CALL [54] A__a
Som att faktiskt kolla till murmeldjuret, hon ligger ju och sover i princip hela tiden. Det är fruktansvärt enkelt att passa någon som sover, såklart men samtidigt, det är inte speciellt händelserikt heller. Hon ligger i en håla hon gjort mitt i en rhodedendronbuske, det är relativt svårt att se henne eftersom hennes svarta päls är lika mörkt som mörkret i busken. Kanske håller hon på med hemlighetsmakeri, brygger häxkonster av hundgodis?
Jag har ingen mat hemma heller. Eller ja, vitlök, ketchup och vindruvor. Fryst bröd. Gamla polly och lite mjöl. Ungefär så ser innehållet i köket ut. Ja.. Får väl masa mig till affären kanske. Fast, ska jag vara ärlig, det känns rätt så krävande att behöva åka ända dit bort. Kanske skulle man satsa på att svälta istället..?
För övrigt har jag även begått mord på två spindlar. Eller ja, ett mord och ett mordförsök. Jag vet faktiskt inte om mitt senaste offer överlevde. Det ska vara lite osagt. Detta skedde i sovrummet och i badrummet. Snart är väl hela huset en brottsplats. Tur är väl att det är mitt i skogen, polisen kommer aldrig hitta mig här. Folk har för tusan odlat cannabis här någonstanns. Det tyckte jag var väldigt roligt. Framför allt eftersom ingen visste att det var en cannabisplanta förr'ns den togs till en botaniker. Ja, alltså det var en liten uppodlad kvadratmeter mitt ute i ingenstanns, i skogen. Som sagt, ingen märker något här inte.
END OF EMERGENCY CALL [54] A__a
[53] CALLING 911 [nothing matters now]
Ensam med Miss Murmeldjur.
Okej, nä, hon är faktiskt en hund och väldigt trevlig. Vi trivs. Jag är hundvakt och hon är min vakthund. Ja, nu var jag lustig, nu ska ni skratta, "hahahahahaha", tack, nu är jag nöjd. Jag fick instruktioner om att hon kunde bli gnällig när dom är borta men det har jag inte upplevt alls. Kanske tycker hon om mig. Lycka!
Jag är i alla fall ensam i hennes ägares hus en vecka framöver. Låt mig säga att jag gillar det väldigt mycket. Det är som att prova på att flytta hemifrån, som en trial. Det är helt underbart. Hur ska det bli när jag blir utkastade härifrån sen? Nej, så får jag inte tänka. Det kommer säkert bli.. jätteskönt.
END OF EMERGENCY CALL [53] A__a
[50] CALLING 911 [maybe i'm crazy]
Hur förklarar man precis allt?
För att det känns bra?
END OF EMERGENCY CALL [50] A__a
Det går nog egentligen inte. Nej, det gör det ju inte men ändå så känns det som om det borde gå. För att det hade känts lättare då. Senaste tiden har inneburit en del splittrade tankar. Splittrade handligar och splittrade relationer. Det enda som fortfarande har funnits kvar är mina åsikter, i samma skick som tidigare. Vad säger man, det är bara sådan man är. Bestämd i sina ståndpunkter. Kanske bra, kanske dåligt.
Under vissa dagar av året går jag in i ett stadie där jag inte riktigt lever mig in i det jag vill leva mig in i. Jag slutar egentligen att känna något alls. Vissa kallar det att vara deprimerad men det är inte det, det är som en dator med ett avstängningsystem när den blir för varm. Jag orkar helt enkelt inte. Det som är skillnaden nu är dock att jag orkar men istället för att fortsätta jobba på högvarv börjar jag bugga (nej, jag börjar inte dansa eller prata danska) - alltså jag ger illusioner av att saker är annorlunda än vad de faktiskt är. Frågan är om det är bättre, att fungera men inte fungera korrekt eller inte fungera alls och vad är den praktiska skillnaden i det? Det fungerar ju egentligen inte alls då. Det är ju lite som pest eller kolera. Make your choise, du kommer dö i vilket fall.
Ska jag vara ärlig så är jag inte orolig själv för mitt nya stadie men jag vet att många andra som får reda på det inte kommer uppskatta det; de som redan vet har klargjort väldigt tydligt ogillandet emot det. Samtidigt, vad ska jag säga, bara för att jag inte skriker ut det i megafon betyder det inte att jag inte kan stå för det. Hur förklarar man då att man börjat handla annorlunda? Att man tar till andra åtgärder än tidigare för att det känns enklare?
För att det känns bra?
Min irritation över hur andra ser ner på sådant är inte att leka med. Förlåt, ni som läser, vissa utav er bryr er faktiskt bara men det är mitt liv, eller hur? Någon dag kommer jag inse att det inte funkar så bra som det gör nu, eller inte, oavsett, det är min ensak. Är det inte så att vi alla måste leva i samexistens på vissa punkter? Vi behöver inte tycka om varandra eller dela åsikter men döm ingen annan för dess levnadssätt, i alla fall inte högt.
END OF EMERGENCY CALL [50] A__a
[47] CALLING 911 [i'm ready to go]
Gör vad du vill och ångra dig inte.
END OF EMERGENCY CALL [47] A__a
Jag hatar norge, ja, norge med litet n. Ett enkelt sätt att förolämpa någon eller något. Tackar Mr Dude för denna hatmetod. För övrigt, det händer inte mycket i ett liv som mitt just nu, har lyckats resa mig över mitt eländiga inre och tagit mig någonstanns. Jag sitter i norge, har precis insett att grannar kan skrämma en med annat än högafflar och udda trädgårdsdekorationer. Sitt utseende till exempel. Fast inte som ni kanske tror, det är inte Quasimodo, snarare Prince Charming. Inte nog med det, han är norsk på det. Usch. Idag ingick jag även i en pakt vars syfte är att göra sommaren till den galnaste hittills, håll inte tillbaka, fullt ös rakt igenom.
Kan inte annat än att säga att det är en ypperlig idé. Det var Gurus förslag. Att jag inte slutar förvånas över hennes begåvade sinne, jag blir ständigt bländad. Har ni vart med om något sådant? Som att ha stött på en mänsklig sol som inte går att titta på utan att det är nödvändigt att blinka både en och två gånger för att vara säker på att den är där och för att inte bränna pupillerna vid denna syn. Märkligt. Fast utan henne vore mitt liv inte alls lika bra. Beroende i högsta grad.
Somliga får en att stanna på platsen, andra drar en bakåt, en del tar en framåt. Jag har stött på samtliga och av någon anledning så är det de som tar mig någonstanns som jag ständigt förundras över. Som Viking, Mr Dude och Guru. Människor jag aldrig riktigt trott att någon som jag skulle få chansen att lära känna. Ändå sitter jag här och vet att jag har det. Hur beundransvärt är inte det, att ha något så fantastiskt, människor som gör livet bättre?
END OF EMERGENCY CALL [47] A__a
[46] CALLING 911 [the edge has gone]
Du är lika oklar som väderprognosen.
END OF EMERGENCY CALL [46] A__a
De lovar sol och ger regn. De lovar minus och ger värmebölja. Jag hatar det svenska vädret. Det är fruktansvärt. Än värre är allt som händer undertiden som jorden försöker bestämma sig för vilket klimat vi ska ha nästa dag. Ärlighet varar längst. Jag lever för det och jag gjorde det fullt ut nu. Jag tog språnget, jag hoppade ut i det osäkra och hoppades på det värsta. Det hände aldrig. Helt seriöst, jag vet faktiskt inte om jag fortfarande faller om jag har landat. Eller jag trodde snarare att jag visste att jag landat men ack så fel man kan ha ibland.
Jag fick det bekräftat: Jag föll. Inte för att jag precis landade utan snarare fick förbereda mig för en kommande landning. Jag har aldrig gjort något liknande. Det känns konstigt. Väldigt konstigt. Har jag någonsin sagt att jag tar saker piano förut så menar jag det. Allt känns rätt piano men.. Frågorna väller ur mig. Hur gör man? Kommer det göra ont? Ärligt talat så tror jag inte det kan göra mer ont så jag förbereder mig men jag är inte orolig - värre kan det omöjligt bli. Är det inte så? Att vi förväntar oss något som vi tror är värre än vad det faktiskt är.
END OF EMERGENCY CALL [46] A__a
[45] CALLING 911 [new perspective]
Jag förstår inte poängen med påsk.
Nä, påsk är inget för mig.
END OF EMERGENCY CALL [45] A__a
Inte för att jag hatar gult, har förvisso aldrig passat i det men allt detta lyckoönskande gör mig illamående. Inte för att någon högtid är bättre men påsk är nog ändå värst. Det är lite för mycket, det är lite mer än vad jag klarar. Kycklingar, fjädrar, resterna från jul i matväg, alla naiva barn som tror att de kan tigga till sig godis. Nä, vet ni vad, spara pengar och köp eget! Jag behöver mitt för att hålla blodsockernivån på en lyckad nivå som inte avstöter allt som kommer i närheten. Påsken innhåller inte ett enda positivt minne hittils. Skadad av livet kanske men hur hälsosamt kan det egentligen vara?
Nä, påsk är inget för mig.
END OF EMERGENCY CALL [45] A__a
[42] CALLING 911 [it could be just like heaven]
"Om jag putsade ett ett snötäckt fönster så vet du vem som kan smälta bort allting."
Det är lustigt hur vissa bara vet. Jag har aldrig vart lättläst men det går inte att lura alla. Det finns en anledning till att tjocka böcker står och dammar på ett bibliotek men de finns ju fortfarande kvar så chansen att aldrig bli läst är förvisso liten men fullt möjlig. Om mina vänner plötsligt fick en enorm läslust, om jag plötsligt verkade mer intressant eller om det kanske bara var så att en uppgift blev aktuell och att jag var enda utvägen vet jag inte men på sistone har sidorna bläddrats flitigt.
Det borde ha känts konstigt men det gjorde det faktiskt inte. Jag gillade det, det erkänner jag. Jag vill bli en välläst bok på ett bibliotek. Jag vill betyda något. Jag vill vara den som gör saker betydelsefulla. Som min fönsterputsare, Mr Dude, det är någon som är betydelsefull det. Som min sol. Min sol är den där stjärnan som gör att jorden lever. Som gör att jag orkar leva lite. Det är något det. Sådant släpper jag bara inte. Om solen slocknar så dör jorden. Om min sol slocknar dör jag nog lite inombords.
Mitt problem är att jag är inte jorden - jag är Mars. Inte tillräckligt nära.
END OF EMERGENCY CALL [42] A__a
[39] CALLING 911 [there is nothing to lose]
Jag behöver dig inte nu - jag behöver dig jämt.
Allt säger emot sig själv när jag tänker på det. Jag visste ju så väl vad jag skulle ha, det var så självklart. Nu sitter jag här och inget utav det jag ville ha då är det jag vill ha nu. Det är så märkligt att komma på sig själv med att ha omvärderat situationer, människor.. sig själv. Förr, för inte allt för lång tid sedan så skulle jag ha perfektion, jag skulle ha full pott, fem av fem toasters. Idag, i min ensamhet så inser jag att jag nöjer mig med så lite som två av fem toasters. Varför blir det så egentligen?
Själv är jag en utav dessa människor som ligger som betygslös, alltså noll toasters. Jag har absolut inget att förlora, jag har kan ju inte få lägre betygsstämpel än så vilket betyder att jag egentligen borde ge allt jag har och hoppa över ravinen och bara hoppas på att jag inte ramlar ner. Det är inte fallet som oroar mig eller nerslaget på bottnen - det har hänt mig så många gånger förut - det är om jag faktiskt landar på andra sidan som är mitt största problem.
Jag är noll av noll toasters. Alla andra har i alla fall en. Om jag kommer dit så är risken stor att jag drar ner alla en nivå. Två toasters blir en. Jag vill inte vara den som förstör. Jag vill bara vara.. den jag verkligen är.
END OF EMERGENCY CALL [39] A__a
[38] CALLING 911 [in heartbreak city]
Åsikter hit och åsikter dit.
Ja, alla får ha sina åsikter och sedan så anklagas man för sina egna för att dom uppenbarligen inte respekterar andras åsikter. Jaha? Internet är en fluga med dåliga sidor. Ingen förstår vad man skriver utan allt är en tolkningsfråga. Det är så otroligt frustrerande.
Ibland så känner jag mig sårad och så fruktansvärt missförstådd.
Jag menar inget illa med det jag skriver men bara för att jag nu skriver torrare än andra så uppfattas jag som världens elakaste varelse. Någon som vill trampa ner på andra men det är verkligen inte så. Inte alls, faktiskt men vem skulle tro på en torrboll som mig?
Skulle man kanske börja spela in röstmeddelanden på kassettband istället..?
END OF EMERGENCY CALL [38] A__a
[37] CALLING 911 [run before you drown]
Att vara eller inte vara.
Det är inte frågan. Det är bara alternativ och jag är inte något bra. Jag är inte bra på att vara bra. Fast jag är inte dålig på att vara dålig. Något i alla fall. Nä. Chiefen går på mig hårt och jag har sådan lust att göra något.. jag inte borde. Andas in, andas ut, andas in...
Kanske borde mäkla fred.
END OF EMERGENCY CALL [37] A__a
[36] CALLING 911 [i never seem to get alot]
Kvitter, twitter, kvitter.
Ja, ni hörde mig. Inte nog med facebook, messenger och andra sidor - nu har sångfågeln joinat den helt meningslösa sidan twitter som är för andra fåglar som inte har något för sig. Jag menar, jag har haft twitter i ett helt år men seriöst, det är inget intressant med twitter, jag fattar inte sidan. Försökte kolla nu när en snubbe, vän, bekant, något, börjat använda twitter. Det är.. verkligen.. inte min grej. Kanske ska det vara så.
Ska ut och bepröva mina kunskaper om förfrysta vattendroppar till helgen med Viking. Det kommer bli så sjukt knasigt och fullt av så mycket oseriösa tankar samt handlingar att alla kommer fly för livet. Jag tänker inte bli den som får kylan innanför kläderna, nej, nej. Viking ligger däremot illa till vilket hon dock inte vet än. Ondskefull jag känner mig, "hehe". Kommer bli kul. Viking är min ängel, hon gör så mycket mer för mig än vad jag gör för henne men.. sanningen är den att jag inte vet vad jag ska göra för att kompensera henne.
Någon dag ska vi hoppa bungyjump. I Sydafrika, det är så högt man kan komma inom bungyjump. Kanske är det någon slags deadline, att tacka henne ordentligt innan detta, jag lär ju dö av bara chocken av att hoppa ut från en bro, ut i ingenting.
Borde passa på att göra en del innan, just in case. En sak kan jag faktiskt göra nu.
Min Ankas mentala kramar är dom bästa mentala kramarna som finns.
END OF EMERGENCY CALL [36] A__a
[35] CALLING 911 [honey i'll cry for you]
Du kommer alltid betyda något för mig.
Idag visste jag det. Jag kan inte glömma dig, jag kan inte förneka din existens. Även om du kanske aldrig någonsin kommer älska mig som jag älskar dig så vet jag ändå det, du har gjort en enorm skillnad i mitt liv. När det gör ont önskar jag dig döden, jag önskar innerligt att du aldrig blivit till men.. om du aldrig funnits hade jag inte lärt mig allt du lärt mig. En dag kommer det göra mindre ont, en dag kommer jag inte ogilla dig så starkt som jag gör nu.
Jag hoppas du vet det. Att du betyder så väldigt mycket mer än du kan föreställa dig när jag vill se dig död. Du är mitt lilla ljus. Det lilla ljuset jag inte haft på väldigt länge.
Är det inte konstigt - egentligen - att jag aldrig kan lägga fram sådant här lite mer finkänsligt? Kom fram till det idag. Jag är inte finkänslig. Jag är jättedålig på den där mjuka, fina, bra och.. finkänsliga sidan. Det går liksom inte. Det finns inget där. Det finns inget i mig som signalerar och säger åt mig att nu borde du skruva på charmen. Ibland har jag försökt tänka på det men då känns det ju bara som jag flörtar med alla. Hur man nu flörtar med någon.
"Haha åh din flörtfia :D hehe" - Är det verkligen så folk ser mig när jag försöker vara snäll?
END OF EMERGENCY CALL [35] A__a
[33] CALLING 911 [i mean i need to love]
Jag behöver inte mer men jag vill ha mer.
Jag har allt jag kan önska nu. Jag är lycklig. Jag är glad. Jag har allt jag behöver. Bara en sak fattas mig och egentligen.. Frågan är väl om jag egentligen behöver den. Nej. Jag ska nog nöja mig med vad jag har och vara tacksam. Någon gång får jag väl även det. Tills vidare: Jag är glad.
Vi borde vara tacksamma för vad vi har och inte otacksamma för vad vi inte har.
END OF EMERGENCY CALL [33] A__a
[31] CALLING 911 [little more action please]
Ge mig något att leva för.
Något vettigt, något större än det jag har nu. Seriöst. Jag har så mycket mer att ge än vad människor tror. Mellan dig och mig, ser jag dum ut, (nu är det läge för dig att ruska på huvudet) eller? Tänkte nästan skriva något dumt nu men blev så snällt hindrad av Krokis. Ja, jag älskar smeknamn. Krokis och jag har haft det knackigt på sistone men hon har verkligen hjälpt mig drömma. Fått mig att våga hoppas lite. Kanske inte jättebra när jag inte kommer uppnå mina förhoppningar men det känns bra nu.
Jag känner mig lite kramnödig. Kan inte hjälpas, det är fruktansvärt mysigt att kramas. Krama människor som luktar gott, det är trevligt. Krama mjuka människor, kramiga människor, fluffiga människor..
Ge mig en kram, snälla?
END OF EMERGENCY CALL [31] A__a
[30] CALLING 911 [over 'for it started]
Bara sådär.
Att det ska ta slut utan förvarning. Ibland undrar jag när allting börjar. Vi säger att saker hinner aldrig börja innan de tar slut. Ett liv till exempel. Blir du gammal har du ändå inte levt länge nog. Dör du ung så har du inte levt alls. Frågan är om det verkligen är så. Kanske. På samma gång som det är ett ja så är det ett nej. Allt kretsar kring egoismen. Vi har inte levt länge nog för varandra men för oss själva då?
De senaste dagarna har flytit förbi som kranvatten. Kranvatten har vi alltid men sen när skulle vi tänka på det mer? Precis. Förhoppningsvis är det över snart. Snart är det väl över, hoppas jag. Då återstår inget mer än.. ett liv att leva. Drömmar att uppfylla.
Tänk er, leva livet.
END OF EMERGENCY CALL [30] A__a
[28] CALLING 911 [just dream]
Jag är inte ful. Jag är inte vacker men jag är inte ful.
Speciell är väl kanske mer rätt ord. Fast vem vet. Jag bryr mig ärligt talat inte om vad folk tycker. Kanske tilltalar jag inte speciellt många med mitt yttre eller mitt inre. Jag har inga speciella tankar kring det. Vi tilltalar ju olika människor. Ändå gör det så ont att veta att människor som faktiskt betyder så mycket inte kan se förbi vad som är oattraktivt och se det som är på riktigt. Det som är bra.
Är det inte lite vad vi vill, inte bli älskade för vår perfektion utan bli älskade som perfektion eftersom vi inte är perfekta? Jag vet inte, det är vad jag vill i alla fall. Det kanske är då prioritering kommer till hands. Människor som inte kan se våra skavanker och förbi dem borde kanske inte få kallas för betydelsefulla eftersom de då inte uppfyller det enda kravet vi har: att bli älskad för vilka vi är. Är det värt smärtan som uppstår på grund av känslorna kring personerna?
Jag tvivlar. Jag vill mer än gärna tro att mina fel kan förbises. Alla gör inte det. Det är omöjligt att få världen på sin sida, inte ens en världsdel, ett land, en stad, en arbetskrets eller skolklass. Min poäng är väl.. en majoritet. Oavsett så hjälper det inte att grubbla. Tyvärr. Det gäller att se framåt och använda vad man vet för att underlätta framtida hinder.
Det förflutna är nyckeln till framtiden.
END OF EMERGENCY CALL [28] A__a