CALLING_911

Med det menar jag att det inte finns så mycket som en gatulykta som skär sönder det totala mörkret som råder utanför mitt fönster. Imorgon är det sista chansen att göra något spektakulärt. I alla fall om du vill göra det år tjugohundratio. Jag vet inte, jag vill både glömma och komma ihåg detta året. Kanske är det värt allt elände med tanke på allt fint det också medfört. Som om invites och kedjebrev skulle kompenseras med de söta inlägg jag får ibland. Satt precis och funderade över en invite från facebook.

Vem skulle det vara? Kan ju inte vara vem som helst precis och någon bra människa att pussa har jag verkligen inte, prince charming har inte gjort sig påmind, inte direkt så att jag har efterlyst honom heller. Nä, det blir nog jag och nallen. Eller så kanske man har tur och träffar någon. Spelar mig egentligen ingen roll. Jag är lika glad ändå.