CALLING_911

Det går nog egentligen inte. Nej, det gör det ju inte men ändå så känns det som om det borde gå. För att det hade känts lättare då. Senaste tiden har inneburit en del splittrade tankar. Splittrade handligar och splittrade relationer. Det enda som fortfarande har funnits kvar är mina åsikter, i samma skick som tidigare. Vad säger man, det är bara sådan man är. Bestämd i sina ståndpunkter. Kanske bra, kanske dåligt.

Under vissa dagar av året går jag in i ett stadie där jag inte riktigt lever mig in i det jag vill leva mig in i. Jag slutar egentligen att känna något alls. Vissa kallar det att vara deprimerad men det är inte det, det är som en dator med ett avstängningsystem när den blir för varm. Jag orkar helt enkelt inte. Det som är skillnaden nu är dock att jag orkar men istället för att fortsätta jobba på högvarv börjar jag bugga (nej, jag börjar inte dansa eller prata danska) - alltså jag ger illusioner av att saker är annorlunda än vad de faktiskt är. Frågan är om det är bättre, att fungera men inte fungera korrekt eller inte fungera alls och vad är den praktiska skillnaden i det? Det fungerar ju egentligen inte alls då. Det är ju lite som pest eller kolera. Make your choise, du kommer dö i vilket fall.

Ska jag vara ärlig så är jag inte orolig själv för mitt nya stadie men jag vet att många andra som får reda på det inte kommer uppskatta det; de som redan vet har klargjort väldigt tydligt ogillandet emot det. Samtidigt, vad ska jag säga, bara för att jag inte skriker ut det i megafon betyder det inte att jag inte kan stå för det. Hur förklarar man då att man börjat handla annorlunda? Att man tar till andra åtgärder än tidigare för att det känns enklare?

Min irritation över hur andra ser ner på sådant är inte att leka med. Förlåt, ni som läser, vissa utav er bryr er faktiskt bara men det är mitt liv, eller hur? Någon dag kommer jag inse att det inte funkar så bra som det gör nu, eller inte, oavsett, det är min ensak. Är det inte så att vi alla måste leva i samexistens på vissa punkter? Vi behöver inte tycka om varandra eller dela åsikter men döm ingen annan för dess levnadssätt, i alla fall inte högt.