CALLING_911

De lovar sol och ger regn. De lovar minus och ger värmebölja. Jag hatar det svenska vädret. Det är fruktansvärt. Än värre är allt som händer undertiden som jorden försöker bestämma sig för vilket klimat vi ska ha nästa dag. Ärlighet varar längst. Jag lever för det och jag gjorde det fullt ut nu. Jag tog språnget, jag hoppade ut i det osäkra och hoppades på det värsta. Det hände aldrig. Helt seriöst, jag vet faktiskt inte om jag fortfarande faller om jag har landat. Eller jag trodde snarare att jag visste att jag landat men ack så fel man kan ha ibland.

Jag fick det bekräftat: Jag föll. Inte för att jag precis landade utan snarare fick förbereda mig för en kommande landning. Jag har aldrig gjort något liknande. Det känns konstigt. Väldigt konstigt. Har jag någonsin sagt att jag tar saker piano förut så menar jag det. Allt känns rätt piano men.. Frågorna väller ur mig. Hur gör man? Kommer det göra ont? Ärligt talat så tror jag inte det kan göra mer ont så jag förbereder mig men jag är inte orolig - värre kan det omöjligt bli. Är det inte så? Att vi förväntar oss något som vi tror är värre än vad det faktiskt är.