[61] CALLING 911 [it's just about to happen]
Regn och jag kommer så bra överrens.
Vissa kommer aldrig förstå hur det är att vara evigt trolovad med något så abstrakt som musik.
END OF EMERGENCY CALL [61] A__a
Som alltid när Timo Räisänen spelar blir det uppehåll. Det finns ytterst få som förstår charmen i hans musik, ungefär samma antalet människor förstår sig på charmen med Håkan Hellström. De som faktiskt förstår är de som hittat djupet i något ytterst otroligt.
"Den här låten heter Pussycat och jag vill tillägna den till Amy Diamond för jag har upptäckt att jag dansar som henne och det gör mig väldigt glad och väldigt arg. Tack för att ni lyssnar på mitt skitsnack." sa en antaligen inte helt nykter Timo Räisänen idag på Kulturkalaset i fina Göteborg. Det var ren kärlek.
Vissa kommer aldrig förstå hur det är att vara evigt trolovad med något så abstrakt som musik.
END OF EMERGENCY CALL [61] A__a
[60] PICTURES OF EVIDENS [drink up]
[59] VIDEOS OF OBSERVATION [save my soul]
[58] CALLING 911 [i'm better off dead]
Nu ska jag inte överdramatisera.
END OF EMERGENCY CALL [58] A__a
Fast jag vill be om ursäkt för mig själv för att ha skrivit sådana totalt meningslösa inlägg senaste tien på denna extremt olästa blogg. Nu är jag ju förvisso inte intresserad av läsare så det spelar kanske inte så stor roll.
Vaknade idag med känslan av att vara väldigt meningslös och obetydelsefull. Det är precis som att plötsligt gå och fastna i en rävsax, det gör ganska så ont (inte för att jag provat men människor med denna erfarenheten säger att det gör det). För att inte tala om det faktum att det egentligen är förbjudet att sätta upp rävsaxar. Det är alltså egentligen olagligt att känna sig totalt meningslös och obetydelsefull. Fast, om alla följde lagen, varför har vi då ens poliser och straff i olika grader att dela ut till olika grova brott?
Jag tycker inte riktigt om att känna sådär. Jag vet att jag inte är varken meningslös eller obetydelsefull men ändå så är det så lätt att känna det så ändå. Som om det man gör inte är tillräckligt. Det är det ju faktiskt inte. Inget vi människor gör är och kommer aldrig bli tillräckligt. Men vi gör så gott vi kan - även när det blir fel. Vi kan inte göra mer. Vi är trots allt bara människor i det stora hela. Det finns en anledning till att Superman aldrig existerat på riktigt.
END OF EMERGENCY CALL [58] A__a
[57] VIDEOS OF OBSERVATION [violet hill]
[56] CALLING 911 [living in america]
Hejdå gammalt skoskav och välkommen nytt.
END OF EMERGENCY CALL [56] A__a
Jag har faktiskt inte fått skoskav av minna nya skor. Jag gillar dom. Dom ser lite retro ut i verkligheten - inte kritvita och syntetiskt nygjorda. Dyra skor som Converse har jag för övrigt inte köpt på tre år. Eller något åt det hållet i alla fall. Ja, jag gillar rea, budget och sådant som får min plånbok att verka fetare än vad den är. Ett sätt att lura mig själv. Sen - vem behöver egentligen så dyra skor och kläder? Läste i tidningen om hur utseendesfixerade dagens ungdomar är. Ungar i femtonårsåldern som går omkring i kläder värda en summa på över 2000 kronor och det var den låga siffran. Hallå, vad ska det vara bra för? Jag gillar förvisso vissa märken - klart jag gör. Värt att veta är att det enda märket jag utan några invändningar alltid kommer älska är Diesel i alla tänkbara lägen, skor som kläder som parfym som accessoarer. Annars. I skoväg gillar jag som sagt Converse, Kawasaki, Puma men också Vagabonds herrskor - sen glömmer jag av vad alla märken heter. Klädmärken är Levi, Cheap Monday, Koola Anna med flera. I smyckesväg är Celvin Klein den som gör stilrena smycken även fast jag gillar Snö of Sweden finnes väldigt fascinerande och jag är väldigt förtjust i Thomas Sabos berlockarmband men även Pandoras. Jag älskar pluttriga saker. Fast, som sagt, i alla lägen är Diesel utan tvekan mitt favoritmärke.
Egentligen så är jag emot att saker av viss typ ska ha ett namn men jag kan inte säga att jag inte tycker om vissa utav dessa namn. Tyvärr. Jag gillar stilen. Fast å andra sidan, jag gillar Second Hand också.
Utöver detta så händer inte mycket i mitt liv just nu. Granskade min solbränna (som vart påväg att likna den kommunala solbrännan). Nej, ska jag vara ärlig så händer inte mycket alls. Imorgon kommer dock Mummers, då blir det rave (översättning; pyjamasparty)! Vi ska äta revben och Ben & Jerrys - inte samtidigt dock eftersom jag inte är säker på att jag kommer gilla smaksammansättningarna.
END OF EMERGENCY CALL [56] A__a
[55] PICTURES OF EVIDENS [sex is a texas drug]
[54] CALLING 911 [let's get it started]
Det finns saker jag inte riktigt kommer på mig själv med att inte göra.
END OF EMERGENCY CALL [54] A__a
Som att faktiskt kolla till murmeldjuret, hon ligger ju och sover i princip hela tiden. Det är fruktansvärt enkelt att passa någon som sover, såklart men samtidigt, det är inte speciellt händelserikt heller. Hon ligger i en håla hon gjort mitt i en rhodedendronbuske, det är relativt svårt att se henne eftersom hennes svarta päls är lika mörkt som mörkret i busken. Kanske håller hon på med hemlighetsmakeri, brygger häxkonster av hundgodis?
Jag har ingen mat hemma heller. Eller ja, vitlök, ketchup och vindruvor. Fryst bröd. Gamla polly och lite mjöl. Ungefär så ser innehållet i köket ut. Ja.. Får väl masa mig till affären kanske. Fast, ska jag vara ärlig, det känns rätt så krävande att behöva åka ända dit bort. Kanske skulle man satsa på att svälta istället..?
För övrigt har jag även begått mord på två spindlar. Eller ja, ett mord och ett mordförsök. Jag vet faktiskt inte om mitt senaste offer överlevde. Det ska vara lite osagt. Detta skedde i sovrummet och i badrummet. Snart är väl hela huset en brottsplats. Tur är väl att det är mitt i skogen, polisen kommer aldrig hitta mig här. Folk har för tusan odlat cannabis här någonstanns. Det tyckte jag var väldigt roligt. Framför allt eftersom ingen visste att det var en cannabisplanta förr'ns den togs till en botaniker. Ja, alltså det var en liten uppodlad kvadratmeter mitt ute i ingenstanns, i skogen. Som sagt, ingen märker något här inte.
END OF EMERGENCY CALL [54] A__a
[53] CALLING 911 [nothing matters now]
Ensam med Miss Murmeldjur.
Okej, nä, hon är faktiskt en hund och väldigt trevlig. Vi trivs. Jag är hundvakt och hon är min vakthund. Ja, nu var jag lustig, nu ska ni skratta, "hahahahahaha", tack, nu är jag nöjd. Jag fick instruktioner om att hon kunde bli gnällig när dom är borta men det har jag inte upplevt alls. Kanske tycker hon om mig. Lycka!
Jag är i alla fall ensam i hennes ägares hus en vecka framöver. Låt mig säga att jag gillar det väldigt mycket. Det är som att prova på att flytta hemifrån, som en trial. Det är helt underbart. Hur ska det bli när jag blir utkastade härifrån sen? Nej, så får jag inte tänka. Det kommer säkert bli.. jätteskönt.
END OF EMERGENCY CALL [53] A__a
[52] PICTURES OF EVIDENS [kiss my ass]
[51] VIDEOS OF OBSERVATION [fall to pieces]
[50] CALLING 911 [maybe i'm crazy]
Hur förklarar man precis allt?
För att det känns bra?
END OF EMERGENCY CALL [50] A__a
Det går nog egentligen inte. Nej, det gör det ju inte men ändå så känns det som om det borde gå. För att det hade känts lättare då. Senaste tiden har inneburit en del splittrade tankar. Splittrade handligar och splittrade relationer. Det enda som fortfarande har funnits kvar är mina åsikter, i samma skick som tidigare. Vad säger man, det är bara sådan man är. Bestämd i sina ståndpunkter. Kanske bra, kanske dåligt.
Under vissa dagar av året går jag in i ett stadie där jag inte riktigt lever mig in i det jag vill leva mig in i. Jag slutar egentligen att känna något alls. Vissa kallar det att vara deprimerad men det är inte det, det är som en dator med ett avstängningsystem när den blir för varm. Jag orkar helt enkelt inte. Det som är skillnaden nu är dock att jag orkar men istället för att fortsätta jobba på högvarv börjar jag bugga (nej, jag börjar inte dansa eller prata danska) - alltså jag ger illusioner av att saker är annorlunda än vad de faktiskt är. Frågan är om det är bättre, att fungera men inte fungera korrekt eller inte fungera alls och vad är den praktiska skillnaden i det? Det fungerar ju egentligen inte alls då. Det är ju lite som pest eller kolera. Make your choise, du kommer dö i vilket fall.
Ska jag vara ärlig så är jag inte orolig själv för mitt nya stadie men jag vet att många andra som får reda på det inte kommer uppskatta det; de som redan vet har klargjort väldigt tydligt ogillandet emot det. Samtidigt, vad ska jag säga, bara för att jag inte skriker ut det i megafon betyder det inte att jag inte kan stå för det. Hur förklarar man då att man börjat handla annorlunda? Att man tar till andra åtgärder än tidigare för att det känns enklare?
För att det känns bra?
Min irritation över hur andra ser ner på sådant är inte att leka med. Förlåt, ni som läser, vissa utav er bryr er faktiskt bara men det är mitt liv, eller hur? Någon dag kommer jag inse att det inte funkar så bra som det gör nu, eller inte, oavsett, det är min ensak. Är det inte så att vi alla måste leva i samexistens på vissa punkter? Vi behöver inte tycka om varandra eller dela åsikter men döm ingen annan för dess levnadssätt, i alla fall inte högt.
END OF EMERGENCY CALL [50] A__a
[49] PICTURES OF EVIDENS [we're the music]
[48] VIDEOS OF OBSERVATION [homeless]
[47] CALLING 911 [i'm ready to go]
Gör vad du vill och ångra dig inte.
END OF EMERGENCY CALL [47] A__a
Jag hatar norge, ja, norge med litet n. Ett enkelt sätt att förolämpa någon eller något. Tackar Mr Dude för denna hatmetod. För övrigt, det händer inte mycket i ett liv som mitt just nu, har lyckats resa mig över mitt eländiga inre och tagit mig någonstanns. Jag sitter i norge, har precis insett att grannar kan skrämma en med annat än högafflar och udda trädgårdsdekorationer. Sitt utseende till exempel. Fast inte som ni kanske tror, det är inte Quasimodo, snarare Prince Charming. Inte nog med det, han är norsk på det. Usch. Idag ingick jag även i en pakt vars syfte är att göra sommaren till den galnaste hittills, håll inte tillbaka, fullt ös rakt igenom.
Kan inte annat än att säga att det är en ypperlig idé. Det var Gurus förslag. Att jag inte slutar förvånas över hennes begåvade sinne, jag blir ständigt bländad. Har ni vart med om något sådant? Som att ha stött på en mänsklig sol som inte går att titta på utan att det är nödvändigt att blinka både en och två gånger för att vara säker på att den är där och för att inte bränna pupillerna vid denna syn. Märkligt. Fast utan henne vore mitt liv inte alls lika bra. Beroende i högsta grad.
Somliga får en att stanna på platsen, andra drar en bakåt, en del tar en framåt. Jag har stött på samtliga och av någon anledning så är det de som tar mig någonstanns som jag ständigt förundras över. Som Viking, Mr Dude och Guru. Människor jag aldrig riktigt trott att någon som jag skulle få chansen att lära känna. Ändå sitter jag här och vet att jag har det. Hur beundransvärt är inte det, att ha något så fantastiskt, människor som gör livet bättre?
END OF EMERGENCY CALL [47] A__a
